Jag har alltid haft en fascination för naturens under – särskilt de små krypen som verkar harmlösa men som samtidigt bär på hemligheter som kan knocka en. Grodor är ett sånt exempel. De flesta ser dem som gulliga, hoppande varelser, men vissa är betydligt farligare än vad man kan tro.
Om du vill läsa mer om andra fascinerande ämnen, kolla in makthavare, men nu ska vi snacka om de farligaste grodorna i världen. Jag har gjort ett urval baserat på vad jag läst och hört från folk som vet mer än jag om sånt här.
Gyllene giftgroda
På första plats har vi gyllene giftgrodan, eller Phyllobates terribilis, från Colombias regnskogar. Den är knallgul och ser ut som en leksak, men låt dig inte luras – den är världens giftigaste groda. Jag hörde en gång en historia om hur urbefolkningen där borta använder dess gift på blåsrörspilar för att jaga. Endast ett milligram av dess batrachotoxin är livsfarligt och man bör hålla sig långt borta ifrån det.
Svartbent giftgroda
Sen har vi den svartbenta giftgrodan, Phyllobates bicolor, också från Colombia. Den är gul med svarta ben och lite mindre än sin gyllene kusin, men fortfarande en mardröm. Jag läste någonstans att ett fåtal mikrogram av dess gift kan ta kål på en människa. Den är hotad nu för att skogarna försvinner, vilket är synd för naturen men kanske en lättnad för oss andra.
Kokoi-giftgroda
Kokoi-giftgrodan, eller Phyllobates aurotaenia, är en annan colombiansk rackare. Den är svart med gröna eller gula ränder och ser cool ut, men den är inte att leka med. Jag såg en dokumentär där de berättade hur lokalbefolkningen förr spetsade grodor över eld för att få ut giftet till sina pilar. Inte den giftigaste i gänget, men jag skulle inte vilja ha den som husdjur, om man säger så.
Jordgubbsgiftgroda
Sen har vi jordgubbsgiftgrodan, Oophaga pumilio, från Centralamerika. Den är liten, röd och prickig – som en jordgubbe, därav namnet – men giftet är ingen barnlek. Jag träffade en kille på en resa som sa att han sett dem i Costa Rica, och de är tydligen överallt i regnskogen där. Den är inte direkt livsfarlig, men det är kort sagt inte särskilt bra att få i sig giftet alldeles oavsett såklart.
Blå giftgroda
Sist men inte minst, den blå giftgrodan, Dendrobates tinctorius ”azureus”, främst från Surinam. Den är knallblå med svarta fläckar och ser ut som något från en tecknad film. Giftet är inte lika starkt som hos de colombianska kusinerna, men det kan fortfarande vara väldigt skadligt och livsfarligt för mindre djur och göra oss människor rejält sjuka. Den är populär på zoo för att den är så fin, och jag förstår varför. Men jag håller mig på avstånd ändå.
Varför så giftiga?
Vad är grejen med de här grodorna då? Jag har funderat på det, och det verkar som att giftet är deras sätt att överleva i regnskogen där andra varelser och hot lurar överallt. De får det från vad de äter – myror, skalbaggar och sånt – och lagrar det i huden som ett försvar. Det är smart, men också läskigt när man tänker på hur starkt det är. En forskare jag hörde på radion sa att de utvecklat det här över miljontals år, och det gör dem till små kemiska genier. Samtidigt är de hotade av skogsskövling, så vi kanske inte får se dem så länge till.
Fascination och respekt
Jag älskar att läsa om såna här grejer – det är som att naturen visar upp sin vildaste sida. De här grodorna är inte bara farliga, de är också ett bevis på hur mycket som pågår i världen som vi inte ser varje dag. Om jag någonsin åker till Sydamerika eller Centralamerika tar jag med mig en guide och håller händerna i fickorna – ingen idé att chansa. De är vackra, men jag respekterar dem på håll.
Den här artikeln har skrivits av en extern skribent. Om du också är intresserad av att publicera en artikel är du varmt välkommen att höra av dig.